Snart ska Sveriges riksdag ta ställning till förlängning av pandemilagen. Handen på hjärtat, har du själv läst lagtexten? Den finns i både lättläst version och ordinarie version.
Om du inte har läst texten tidigare, har du ändå haft åsikter om restriktionerna? Kanske starka åsikter? Dessa impertinenta frågor visar på något av svårigheterna för lagstiftaren, Sveriges Riksdag. Är vi ett folk som inte bryr sig att läsa om myndigheternas rekommendationer och tvingande regler men ändå berett att uttala en bestämd åsikt?
En basal princip för utfärdandet av lagar och regler är att inte instifta sådant som inte är möjligt att kontrollera efterlevnaden för. Vi kan alla, mer eller mindre, vittna om att det har varit si och så med efterlevnaden, samtidigt som Folkhälsomyndigheten och Regeringen försökt göra gällande att efterlevnaden varit god. Håll avståndet, tvätta händerna har varit deras mantra. Aktivister har öppet i demonstrationer tagit avstånd mot restriktioner medan Polisen ingripit mest för syns skull och arresterat regelbrytare på ett till synes godtyckligt sett, androm till varnagel. Bilden av pandemin är mycket splittrad, som genom ett pistolskott i väggspegeln med guldram som krackelerat i ett oregelbundet mönster. Jag som skriver detta kan för egen del vittna om att jag varje dag under 14 månader sett regelbrott på mina promenader och besök på allmänna platser.
Frågor som jag aldrig hört någon företrädare för myndigheterna ställa är: Hur ser verkligheten ut på gator och torg? Hur är det med kramar och kindpussar? Hur är det med efterlevnaden av reglerna? Vad är bäst: bekymmersfri rapportering eller fortsatt stränga krav att följa rekommendationerna? En annan fråga är: Bör riksdagen nu till hösten förlänga pandemilagen eller införa rörliga rekommendationer som förs ut genom publik media?